Civiltjänstgöringen

OBS! föråldrad (Updaterad Google översättning)

Civiltjänstgöringen har varit ett i finsk lagstiftning tryggat alternativ för beväringstjänstgöringen sedan 1931. Under den senaste tiden har ungefär 2500 finska värnpliktiga om året valt civiltjänstgöring.

Man kan ansöka om civiltjänstgöring under uppbåden eller när som helst efter dem, även under beväringstjänstgöringen. Ansökan sker genom att fylla i en specifik ansökningsblankett som man under uppbådet överräcker till uppbådsnämnden, under beväringstjänstgöringen till kommendören för det egna truppförbandet och vid andra tillfällen till staben för det ”egna” militärlänet eller Lappträsk civiltjänstcentral. Ansökningsblanketter finns att hämta på ovan nämnda platser och på Vapenvägrarförbundets kansli. Varje ansökan godkänns automatiskt.

Civaren räcker 395 dygn. Eventuella tidigare tjänstgöringsdagar inom militären räknas till godo och subtraheras ur tjänstgöringstiden enligt specifika koefficienter. I början av civiltjänstgöringen har man en fyra veckor lång utbildningsperiod som utförs på Lappträsk civiltjänstcentral. Det arrangeras flera utbildningstillfällen om året, varav två är på svenska.

Den som valt civiltjänstgöring skall beordras att inleda sin tjänstgöring "det år då ansökan […] har godkänts eller under de två följande åren”, om han inte befrias från tjänstgöring eller söker uppskov. Vid fastställandet av begynnelsetidpunkten av tjänstgöringen strävar myndigheterna att i mån om möjlighet följa i blanketten angivna önskemål. Vilka som kallas till vilken utbildningsperiod bestäms flera månader på förhand men en återbudsplats kan man få på kort varsel.

I princip skall myndigheterna utpeka tjänstgöringsplatsen men i praktiken arrangerar nästan alla civare sin egen plats själva. Skaffandet av tjänstgöringsplatsen motsvarar vilken som helst jobbsökning. Om man lyckas hitta en plats som kvalificerar som civiltjänstgöringsinrättning får man den också med stor sannolikhet. Som tjänstgöringsplats kvalificerar vilken som helst offentligrättslig inrättning (staten, statliga affärverk, offentlig rättsliga föreningar, kommuner, kommunförbund, ev.lut och ort. kyrkor). Även allmännyttiga privaträttsliga föreningar (som inte har som syfte att inbringa vinst) duger, däremot duger inte affärsföretag. I praktiken är de vanligaste tjänstgöringsplatserna social- och hälsovårds anstalter, olika ämbetsverk, skolor och universitet, bibliotek samt kulturinrättningar.

Det lönar sig att börja söka tjänstgöringsplats i god tid före tjänstgöringen. Man kan ändå inte komma överens om inledningen av tjänstgöring med tjänstgöringsplatsen förrän man fått bekräftat av civiltjänstcentralen att man får ett förständigande att träda i tjänst innan det.

Ifall man inte funnit någon tjänstgöringsplats efter utbildningsperioden som är i början av civaren måste man stanna i ”legionen” på Lappträsk i väntan på att hitta en plats. Det här innebär ändå inte att man måste ha en tjänstgöringsplats på lager för att välja civiltjänstgöringen eller för att inleda den.

Tjänstgöringsplatsen är enligt lag förpliktad att ta hand om civarens inkvartering, kost, hälsovård samt dagpenning och arbetsresor. Civiltjänstgörarens arbetsvecka får inte överskrida 40 timmar.

Många tjänstgöringsplatser försöker försumma sina förpliktelser, speciellt angående inkvarteringen. Nu för tiden tar många platser civare med det villkoret att inga boendekostnader måste täckas. Platserna kräver i vissa fall illegala kontrakt av civaren, där denne ger upp sin rättighet till boende på tjänstgöringsplatsens bekostnad eller som utpekar formellt någon plats att bo på, som civaren ändå per överenskommelse skall neka till. Det lönar sig ändå alltid att ta emot boplatsen som tjänstgöringsplatsen utpekar, eftersom ett avslag betydligt försvagar civarens rättigheter (möjligheterna till att få understöd av FPA till upprätthållandet av en egen lägenhet försämras, ingen matpenning delas ut för de lediga dagarna, arbetsresorna ersätts inte m.m.) Man måste ju endast vistas på boplatsen som tjänstgöringsplatsen utpekat då den ”har väsentlig betydelse med tanke på din tjänstgöring”.

Om tjänstgöringsplatsen inte sköter sina plikter så som lagen befordrar eller om du råkar ut för andra problem med platsen så kontakta Lappträsk utbildningscentral eller om det inte hjälper Vapenvägrarförbundet. Av AKL får du även rättshjälp om du anklagas för civiltjänstgöringsbrott eller utdelas ett disciplinärt straff.

Under de senaste åren har flera människorättsorgan (bland annat FN:s människorättskommittén) som Finland är bunden till krävt förändringar i totalvägrarnas ställning i den finska lagstiftningen, eftersom organisationerna ansett att den nuvarande situationen är diskriminerande. Kritik har riktats bland annat mot civiltjänstgöringens längd som har liknats vid ett straff, begränsandet av rätten till vapenvägran att gälla endast under fredstid och försummandet av skyldigheten att arrangera inkvartering för civarna. Amnesty International har sedan 1999 erkänt totalvägrare som liknar civiltjänstgöringen som ett straff med anledning av dess längd som åsiktsfångar.

Tilläggsuppgifter om civiltjänstgöringen får du av Vapenvägrarförbundet eller av Lappträsk utbildningscentralen. Se även Civiltjänstgörarguiden på Civiltjänstcentralens hemsidor.


Vapenvägrarförbundets krav på förnyandet av civiltjänstgöringssystemet

Civiltjänstgöringen bör vara lika lång som den vanligaste tiden för beväringstjänst – 6 månader (180 dygn)

Tjänstgöringstiden för civiltjänstgörare (395 dygn) har inte förkortats sedan de nya tjänstgöringstiderna för beväringar trädde i kraft 1998. Följaktligen är civiltjänstgöringen över dubbelt så lång som den vanligaste tiden för beväringstjänst och över en och en halv gånger så lång som den genomsnittliga tiden. Den stora skillnaden har lett till en diskriminerande situation för civarna. Under de senaste åren har flera människorättsorgan (bland annat FN:s människorättskommittén) som Finland är bunden till krävt förändringar i totalvägrarnas ställning i den finska lagstiftningen, som har konstaterat diskriminerande. Amnesty International har sedan 1999 erkänt totalvägrare som liknar civiltjänstgöringen som ett straff med anledning av dess längd som åsiktsfångar.

Helhetslängden för tjänstgöringstiden utgör tiden då den värnpliktiga är borta från normallivet och är följaktligen den enda objektiva mätaren då man jämför ansträngningen mellan civil- och beväringstjänstgöring.

Civiltjänstgörarna bör befrias fråntjänst under alla omständigheter

Vapenvägrarnas ställning under krisperioder är inte definierad i någon lag och deras behandling under ett eventuellt krig är upp till huvudstaben. I princip är det fullständigt möjligt att militärt outbildade personer skulle beordras till väpnade uppdrag. Frigörandet från väpnade uppgifter under krigstid skulle inte innebära att vapenvägrare i en krissituation inte skulle ha några skyldigheter; däremot skulle deras skyldigheter bli definierade av beredskapslagen samt lagen om befolkningsskydd och lagen om försvarstillstånd.

Kränkningarna mot civiltjänstgörarnas lagstadgade rättigheter måste förhindras och situationen med tjänstgöringsplatser förbättras

Enligt civiltjänstlagen har civaren rätt till gratis inkvarterin, kost och hälsovård. Det är tjänstgöringsplatsens uppgift att bekosta dessa. Flera av dem försöker ändå försumma sina skyldigheter speciellt angående inkvarteringen. Kränkningar av det här slaget måste förhindras genom utökad tillsyn och genom att överflytta civiltjänstgörarnas uppehälleskostnader helt eller delvis åt staten.

Eftersom civiltjänstgörarna utför skyldigheter som är ålgada dem inom värnpliktssystemet av staten, borde staten även stå för deras uppehälle under tjänstgöringen. Utöver att ändringen i denna fråga skulle förverkliga likställdheten mellan beväringar och civiltjänstgörare, skulle den sannolikt även utöka antalet tjänstgöringsplatser.

Ådömningarna och det disciplinära systemet måste förnyas

Civiltjänstgörarnas disciplinära system är fullständigt ograderat: efter disciplinära straff så som förlust av dagpenning och övertidsjobb är nästa steg ett långt ovillkorligt fängelsestraff menat för bestraffandet av totalvägrare. I värsta fall har någon som försummat sin civiltjänsteplikt t.ex. på grund av rusmedelsproblem eller svårigheter att komma överens med tjänstgöringsplatsen dömts till flera månaders fängelsestraff. Det disciplinära systemet måste förnyas så att ovillkorliga fängelsestraff inte brukas i motsvarande fall.

Möjligheten av utföra civiltjänstgöringen utomlands (t.ex. i utvecklingssamarbete) eller ersätta civiltjänstgöringen med motsvarande utlandstjänstgöring måste förverkligas

I motiveringarna till den nuvarande civiltjänstlagen konstateras att civiltjänstgöringens mål bl.a. är medborgarfostran i frågor om internationalism samt miljö- och fredsfrågor. Med detta i beaktande vore det ytterst naturligt att tjänstgöringen även kunde utföras utomlands under andra länders offentliga förvaltning eller medborgarorganisationer. Motsvarande är möjligt i många andra europeiska länder. Det vore även samstämmigt med de planer som varit framme i det Europeiska parlamentet om en ”europeisk civltjänstgöring” och europeiska civila beredskapsstyrkor.

Militärmyndigheternas skyldighet att informera om möjligheten att söka sig till civiltjänstgöring före, under och efter beväringstjänstgöringen måste specificeras

Civiltjänstförordningen förpliktar staberna för militärlänen att ge ”var och en som är underkastad uppbåd nödvändig information om möjligheten att ansöka om civiltjänst och om innehållet i civiltjänsten”. I praktiken förverkligas det här ändå inte. Under uppbådstillfällena nämns ofta civiltjänstgöringens endast i förbifarten, om ens det. Även informationen som levereras till den värnpliktiga innehåller knappt några uppgifter om civiltjänstgöringen.